Det har varit en speciell vecka – ett presidentval är avgjort på andra sidan av Atlanten och här i Stockholm har vi haft det värsta snökaoset på 100 år. Jag har tänkt mycket på vår frihet att välja – både i demokratiska val, men också till en så vardaglig företeelse som vädret.
Jag roade mig med att titta på statistiken till USA-valet. Det är väldigt många, nästan 60 miljoner medborgare, som nu har fått sin röst hörd. Det är ofantligt många människor! Något fler fick inte igenom sin vilja. Ofantligt många också. Därutöver finns det en gigantisk grupp på drygt 102 miljoner som kunde rösta, men inte gjorde det!
Som bäddat för problem, eller? Vi har möjlighet att välja hur vi vill förhålla oss till det som händer – konstruktivt eller reaktivt. Ett val medför konsekvenser. I friheten att välja ligger också ansvaret för utfallet. Även om det inte blev som just jag ville. Det mesta här i världen kan vi inte påverka med egen kraft, men vi kan välja hur vi förhåller oss till det. Här är några exempel på olika förhållningssätt:
- Offret ser sig som hjälplös förlorare – det är inte ens någon idé att göra min röst hörd. Jag kan inte påverka mitt liv alls. Apati, sorg.
- Krigaren – jag vann, du förlorade! Livet består av konflikter, svart eller vitt. Rädsla, ilska, stolthet. Missnöjd, men vill göra något åt det.
- Hjälten. Mod att möta den rädsla som förändringar innebär. Förmår växa och vara produktiv oavsett omständigheter. Värderar friheten. ”Biter i det sura äpplet” och hittar en ny väg.
- Neutral och obunden till utfall, inser komplexitet och har en egen inre trygghet utan behov att kontrollera andra.
- Samhällsförändrare. Villighet & acceptans att vara med och bygga samhället. Villig att se sin egen del likväl som att lära av andra. Ser hela bilden, är en del av lösningen, klarar tuffa uppdrag och långsiktiga mål. Kan sin historia och omvärld.
- Fredsmäklare. Kärlek, glädje och fred – högre energinivåer som fokuserar på det goda. Väljer/byter context – ser t ex att vi alla hör ihop.
”Ska vi byta jobb?” Gud & Djävulen samtalar. Av Elis E Eriksson.
Jag som jobbar med ledarskap om dagarna tycker naturligtvis att det är viktigt att människor gör sin röst hörd. Ju fler som är ledare i sina egna liv desto bättre. Som tar ansvar för sitt eget tillstånd (emotionellt, mentalt och själsligt) och inte skyller på andra per automatik. Som gillar läget. Som är modiga och mer därtill.
I Sverige har vi mycket att vara tacksamma för – vi har demokrati, vi har fri skolgång, inga krig pågår, vi har få naturkatastrofer, vi är förhållandevis jämlika. Våra primära behov är tillgodosedda och intresset för den personliga utvecklingen och viljan att verka för något som är större än en själv är sannolikt större än i länder som härjas av katastrofer.
Trots det kan nog var och en ibland känna sig uppgiven och kraftlös. Vi förhåller oss som offer och klagar på den besvärliga vintern, chefen, det politiska systemet, ekonomin och låter oss gå i däck rent känslomässigt.
Har vi verkligen tid med det undrar jag. Vore det inte mer intressant att lägga energi på att göra sin egen historia komplett och skapa upp en framtid som gör att varenda minut blir viktig?
Som VD är det bra att ha koll på både den egna och medarbetarnas energinivå. Du hör den lätt när du lyssnar!
Jag som jobbar mycket med dessa frågor vill passa på att påminna om att träning ger färdighet. Vårt psyke och vår själ behöver, liksom vår kropp, också uppmärksamhet och utmaningar. Ju bättre du mår som helhet desto lättare är det att välja förhållningssätt i varje ögonblick.
Förmånen och möjligheten att välja är något som är givet varje människa. Ta vara på den!
Stockholm 13 november 2016
Anna Eriksson, ICF Master Certified Coach, fil kand beteendevetare
