Hej igen!
I går hörde jag ett så bra seminarium. Warren Berger pratade om vikten av att ställa frågor snarare än att fokusera på att ge/kunna svara. Många innovationer kommer till genom en undran och nyfikenhet på hur skulle det vara OM… I dessa tider av snabb förändring behöver alla ledare ha ett öppet sinne, nyfikenhet och en villighet att lära. Som Marshall Goldsmith myntade What Got You Here Won’t get You There. För att kunna skapa nytt behöver vi komma från en nollpunkt, från en plats av att inte veta. Warren lanserade begreppet “vuja de” som till skillnad mot “veja du” (redan sett) innebär att man har varit där och redan sett och ändå förmår titta på det man har framför sig som om man såg det för första gången.
Även Robert Dunham lyfter kraften av att inte veta. Den kraften har entreprenörer, innovatörer, uppfinnare, designers, upptäckare, studenter, “experimenterare” och även duktiga ledare. Som ser möjligheter i det okända, är öppna och centrerade, lyssnar efter nya perspektiv, är fascinerade, frågande och tillitsfulla även när de inte vet. Robert menar att vi alla är födda till kreatörer. Vi skapar redan – frågan är vad vi skapar?
Att som företagsledare säga att man inte vet kräver både självförtroende och ödmjukhet. Jag lär också, jag är villig att lära.
Har du barn hemma? I 4-årsåldern? Briljanta förebilder! De delar med sig och är öppna med sin undran över VARFÖR allt är som det är. Det är Warrens bild här intill – i hemlighet inom oss alla! Tänk om vi vuxna bara fortsätta att vara öppna och nyfikna! Nu får vi lära oss det på nytt av t ex Simon Sineck som ju har gjort sig känd för sin gyllene cirkel som börjar med frågan varför – därför där har vi mer energi och en större bild om varför vi gör det vi gör. Vi är i kontakt med våra värderingar och det värde vi vill tillföra världen, inte bara oss själva.
Toytamodellen talar om vikten av att fråga varför många gånger – därför att svaren fördjupas. Vi får tid att tänka och sannolikheten att vi tar rätt åtgärd ökar. Det första svaret är sällan nytt. Nya tankar behöver ofta lite tid och utrymme för att komma fram. Hur vi lyssnar spelar stor roll!
Varför-frågan kan upplevas väldigt olika beroende på ditt tonfall. Är det hårt och kritiskt så väcker det antagligen mer försvar än lust att berätta. Nej, frågar man varför så behöver man vara genuint intresserad och nyfiken och fråga med en ton så att det framgår.
Jag har ett starkt minne från Island. Jag var och red där för flera somrar sedan. Varje kväll badade vi i varma källor innan vi åt middag. Den här kvällen hade jag av någon anledning inte med mig rena kläder. Jag hade legat länge i det varma vattnet, var sist och som jag trodde ensam. När jag ska klä på mig så vill jag verkligen inte ta på mig hästkläderna igen, så jag tar på mig så lite jag bara kan av det jag har. In seglar då en lång vacker isländska med långt blont hår och rosa solglasögon. Jag upplever att jag behöver förklara min klädsel, så jag berättar lite kort. Hon svarar bara: Just imagine they are clean! innan hon skrider vidare. För mig blev det en stark symbol för den isländska tron och fantasin.
Vad skulle vara möjligt om…? en bra fråga att vara i. Eller åter till Warren som föreslår att företag skippar sitt mission statement och i stället är i en fråga om sin mission: How might we be the company that is…
Önskar dig en stund med dig själv in wonder!
Anna Eriksson, Stockholm 10 juni
