Vem har ansvar för vad? Byron Katie menar att ansvaret kan delas upp på tre vis: mitt, ditt eller existensens. Till det senare hör allt vi inte kan råda över, som väder och allt annat som händer i världen. Hon fortsätter och säger att när vi är därute – i någon annans business – då har vi lämnat oss själva.
Att tycka att någon annan är ansvarig för hur vår vi mår är inte ovanligt.
Hur chefen kommunicerar, lyssnar och leder sitt team t ex.
Hur politikerna leder landet.
Hur generna och/eller vår uppfostran påverkar oss.
Hur arbetsmarknaden eller världsläget ser ut.
Siffrorna över ökande sjuktal, stress och konflikter talar för sig själva. Det är svårt för många att ta ansvar för sitt eget liv. Jag har själv befunnit mig i dessa lägen under alltför lång tid.
Systemet är större än individen
Vi påverkas så klart av den miljö vi befinner oss i. Hur arbetsplatskulturen är spelar roll. Växer vi i varandras närvaro? Vågar vi öppet visa vår glädje och storhet? Och å andra sidan – kan vi visa vår sårbarhet, sorg eller ilska? Eller anpassar vi oss för att få vara med? I en stressad arbetssituation reagerar vi automatiskt med att skärma av. Hur hanteras olika åsikter och viljor? Lyfts de fram och bejakas eller blir det för hotfullt och dämpas ned? Att utse en syndabock är ett tecken på det.
Alla system/organisationer går att optimera. Som jag ser det så måste utveckling pågå ständigt. VD och chef har formellt ansvar för att skapa en bra arbetsmiljö. Men även de är ju präglade av sin omgivning och tro på vad som fungerar eller ej. Det krävs mycket mod och medvetenhet att skapa nya mönster – ju fler som är med på det desto lättare kommer det att gå tänker jag.
Finns lösningen därute?
Tänk om vi alla hade ett trollspö att vifta med för att ändra allt vi vill därute. Skulle allt bli bra då? Jag tror faktiskt inte det. Jag tror att vi är ämnade att stöta på nya utmaningar för att bli mognare och visare.
Dessutom – det finns massa lösningar och svar därute på många av dagens svåra frågor. Det vet vi. Men tar vi action? Det steget är oftast längre. Jag vet även det av egen erfarenhet. Vår egen villighet, öppenhet, mod och nyfikenhet är avgörande för om vi möter det som skrämmer oss mest eller inte.
Eget ansvar ger oss kraft
Jag hör till dem som tror att det är viktigt att välja att vara ansvarig för det som händer i mitt liv. Det ger mig kraft att påverka det jag möter. När jag ser mig själv som ansvarig finns det massor av saker jag kan påverka och undersöka. T ex vilka mönster jag har med mig från uppväxten och att jag kan ändra dessa under livets gång. Jag kan få kontakt med min själ och dess intuitiva budskap. Jag kan bli närvarande till vad jag tror på, vad jag vill och min egen förmåga att möta och uppnå det jag vill i livet.
Vad jag tänker om mig själv och andra är just en sak som jag kan vara ansvarig för. 90 % av våra tankar upprepas. Det går att förändra, invanda mönster går att bryta. Om chefen (eller vår partner) inte tror på mig – eller vice versa, så är den relationen dömd att misslyckas. För att relationen ska fungera krävs att båda tar ansvar och tror på den andre. Antingen så löser man det tillsammans och fördjupar partnerskapet, eller så går man skilda vägar med risken att inte ha löst det underliggande problemet – den omedvetna dynamik vi upprepar för att läka oss själva.
Höja sin medvetenhet
Under hela mitt yrkesliv har jag kommit i kontakt med otroligt duktiga lärare som har visat mig vägen framåt. En av dem är professor David Hawkins. Han har vigt sitt liv åt hur vi kan höja vår medvetenhet. Jag har byggt min bok, Leding from Joy, på den energiskala (1-1000) han presenterar i bl a Power vs Force.
Skiljegränsen för en ledare går vid 200, då hen är i kontakt med sitt mod. Modet att stå upp för egna åsikter och ta beslut i linje med dem. Det kräver att vi har lyssnat in vad vi känner är viktigt och kul. Utmaningen här kan vara att man vill hävda sig själv och ha rätt.
Nästa steg i medvetandet är enligt Hawkins att förhålla sig neutral till det som händer – inte vara så snabb att döma om något är bra eller dåligt. I efterhand kanske vi ser hur perfekt det ”dåliga” var i en fas i livet och hur det hjälpte oss att utveckla en större villighet och optimism inför livets möjligheter. I Leading from Joy ger jag exempel på hur 11 VD’ar och jag själv har hanterat och vuxit med nio olika inre utmaningar.
Utöver reflektion så hjälper meditation oss att bli mer medvetna. I dagarna lanseras en film, Source, där Joe Dispenza tillsammans med ett stort forskningsteam och läkare i USA, visar vilken positiv verkan meditation har. Under en sjudagars meditations retreat har deltagarna blivit mätta på olika vis – hjärnvågorna, hjärtrytmen, blodprov etc. Resultaten på orsak-verkan visar att 77 % av deltagarna har nått positiva effekter. Siffran är mycket hög och visar att vi kan påverka vårt tillstånd i hög grad. Det finns hopp!
Ta hand om dig och de dina!
Varma hälsningar från Anna
P.S. För inspiration, lyssna på Ry Cooder: Nobody’s Fault but Mine