Jag är ett stort fan av allt som rör personlig utveckling. Jag vill att så många människor som möjligt ska känna sig själva så väl som möjligt. Och leva ett liv som de själva har valt – både privat och yrkesmässigt. Ett fundament för det är att inse att vi alla har en mängd olika val i de situationer vi ställs inför. Ett exempel på det är när livet känns tungt och extra utmanande – är det verkligen dåligt? I stunden kan det nog kännas så. Efteråt med lite perspektiv och facit i hand ser vi hur mycket vi lärde oss och växte. Hur en era tog slut och ändrade riktning. När vi var i botten och kände att nu räcker det – jag vill inte ha det så här mer! Det är då det vänder.
När jag coachar stöter jag ofta på problematik kring medberoende. En Vd som gör allt för att uppfylla ägarnas och styrelsens krav på expansion. En annan vd jobbar väldigt mycket och drar på så vis sig undan ansvaret för familjen på hemmaplan. Ytterligare en blir bara arg och bestämd och utnyttjar sin maktposition. En annan tar inte tillräckligt ledarskap vilket gör att hela företaget tappar fart och kraft.
Man är medberoende när man deltar i ett drama. Gör person x si så gör jag så. Om han blir arg blir jag lydig/extra snäll. Om hon börjar gråta så blir jag omhändertagande. Ens beteende är en följd av den andres och följer ofta samma mönster om och om igen. En dominerar och andre underordnar sig. Båda är offer så länge de inte upplever att de kan möta varandra på något annat vis, på olika vis. Vi är alla medberoende i någon grad.
Alla känner väl till amygdala vid det här laget – den del av hjärnan som med skepsis ser allt nytt som ett hot och som automatiskt kopplar in något av sina försvar
1) att kämpa/försvara sig (verbalt) eller
2) att fly, t ex in i mobilen eller
3) att spela död, t ex genom att låtsas att man vare sig ser eller hör den andre, man är tyst och visar inte några som helst känslor – som en sten eller robot. Inte så mycket fritt val där inte.
Vet du vad som triggar igång dig?
Tänk förändring i din organisation – är det du som leder den – eller var på skalan befinner du dig mellan för och emot?
Vad tycker du om allt det nya inom personlig utveckling – är det för ”flummigt” för att ens prövas eller – ja, hur nyfiken är du på en skala 1-10?
Vi tar något vardagligt som ett möte – vad händer i dig när någon pratar väldigt mycket och du börjar känna på dig att ni inte kommer att hinna med allt ni ska om hen fortsätter i samma anda? Har du ett automatiska beteende (se ovan) i en sådan situation eller hur agerar du?
Hur pass är du i kontakt med din frihet att välja?
Det går att mäta med muskeltest om det vi tänker är kraftfullt eller ej. Kroppen ljuger inte. Dessa tankemönster i hjärnan kan ändras bl a genom korsrörelser och en positiv målbild som hjälper hjärnans båda halvor att samarbeta bättre.
Nu är det inte bara amygdala som begränsar oss. Även vår uppväxt, vår livserfarenhet och den kultur vi har växt upp i ger oss vissa mönster – en del väldigt väl fungerande, andra mer dysfunktionella. 10 % av Sveriges befolkning äter antidepressiva medel. Vad tycker du – lever du ditt liv så som du vill eller är det mer en följd av din uppväxt och tradition? Hur fri tycker du att du är?
Det finns alltså en hel del som försvårar vår tillvaro och som samtidigt ger oss möjlighet att växa och lära oss mer om livet, om oss själva och om andra människor och verksamheter.
Spännande tycker jag. Det har inte alltid varit självklart för mig att tycka det. Som ung var jag väldigt tyst och blyg. Blev tidigt introducerad till olika kurser i personlig utveckling. Gillade det jag upplevde, märkte att jag blev gladare, mer medveten, mer fokuserad och mer kapabel att välja hur jag ville vara i olika situationer. Lärde mig meditera tidigt – suveränt – önskar att alla lärde sig det – att kunna bevittna det som händer en utan att måsta kroka i.
Och vad det gäller just medberoende så lärde jag mig att känna igen dramat och rollerna som ingår. Jag lärde mig också att det är möjligt att anta en annan position – att vara närvarande och visa sig och sin sårbarhet istället för att försvara en position eller vilja något med den andre. Utan den kunskapen hade jag inte haft ett, idag 21-årigt, partnerskap.
Utan all träning hade jag heller inte vågat ta det senaste beslutet om att sälja vårt hem och flytta till en båt. Vi har seglat i alla år och jag, som var ny då, inser hur jag bara tycker mer och mer om det. Det är något med enkelheten och att vara nära naturens element som är så rogivande och befriande. Vi kommer även att sälja den båt som vi har haft de tio senaste åren. Kommande halvår ska vi välja ut vilka ägodelar som ska få följa med oss på nästa steg i livet. Just nu är vi i starten av något som jag redan är ganska säker på kommer vara transformerande. Känns både spännande och lite läskigt. Så mycket är ännu ovisst, så mycket kan förändras. Beslutet är en följd av en mängd komponenter och möten med människor. Känner stor tacksamhet och tillit. Förlitar mig på att det kommer gå bra.
Förra året deltog vi i en spännande kurs om handlade om livets sjuårscykler och syftet i de olika faserna. I min ålder är fällan att klänga sig fast vid saker och ting och att vara rädd för sjukdom och död.
David Hawkins är en forskare som har betytt mycket för mig. Han har ägnat årtionden åt att urskilja energinivåer – även han påminner om att i sann frigörelse så är inte ägodelar det centrala utan det egna tillståndet. Känner mig tacksam för att jag i så många år mött enormt duktiga lärare som visar vägen till andlig frihet runt om i världen. Nuförtiden finns det hur mycket hur mycket bra hjälp som helst. Det är inte en ekonomisk fråga. Mycket av utbudet ges till och med bort. Det handlar om villighet och att aktivt välja sin egen väg.
Du väljer!
Ha det gott!
Varma hälsningar från Anna Eriksson
ICF Master Certified Coach
Avalona – Executive & Teamcoaching AB
