Min spaning fortsätter!
Idag har jag lyssnat till Joseph O’ Connor, en av de “tunga” inom NLP – en gren av coachingen som har mycket fokus på språket. Han och Andrea Lages menar att vi är omedvetna om hur pass mycket våra känslor styr oss. En viktig nyckel till känslorna är att uppmärksamma hur vi förhåller oss rent fysiskt och lingvistiskt – hur vi pratar om det space – vi har till varandra. Då blir vi snabbare medvetna om den känsla som också ryms i utrymmet.
Vi uttrycker space på olika vis. Vilken distans har vi till varandra, i orden och i fysiskt avstånd? Känner vi oss nära, för nära, långt borta, på en armlängds avstånd? Höjd – anser vi oss vara av en högre eller lägre grad/hierarki, över allt annat, på våra höga hästar, nere på jorden eller flyger vi högt? Lateralt – till höger eller vänster om oss? Framför nästippen eller bakom ryggen? På fel eller rätt sida?
Det finns en emotionell ton kopplat till de uttryck vi väljer. T ex “på samma våglängd” tror jag alla uppfattar som mer angenämt än att vara underordnad någon. Genom att bli varse vad vi faktiskt säger (vilka ord och metaforer vi använder) och hur vi placerar oss i ett rum, så kan vi alltså förändra relationen i önskad riktning. De omedvetna känslorna som styr (mer än vi tror) är synliga – bara vi vet var vi kan leta efter dem!
Tål att tänka på! Hur skulle du beskriva din relation till dina viktigaste partners?
Är den som du vill att den ska vara?
